Jag och Åsa tog idag saken i egna händer efter att tålamodet började brista och tiden bli knapp. Möttes upp vid slussen och tog sedan röda linjen till Ropsten och sedan buss över bron, för att känna in atmosfären och förhoppningsvis få pilla på väggarna i mitt eventuella nya hem. Huset var lite a la sliten öststat, korridoren luktade lite mumbojumbo och för att få igång hissen fick Åsa bonka på knappen typ tolv gånger. Till slut hittade vi rätt rum och insåg att dörren var öppen och nuvarande hyresgästens mamma stod och städade. Jag tog ett djupt andetag och gick in. Köket var litet, hallen obefintlig, rummet grymt litet och badrummet lite konstigt. Jag stod där inne, mitt i rummet, drömde mig bort till en karibisk inflyttningsfest, lyktor, tyger, ikeaikeaikea och sena sommarkvällar på balkongen, men väntade på en bra feeling. En feeling som skulle säga - "TAGET!" Men den kom aldrig. I besvikelse och lite chock lumpade jag ut i korridoren igen, medan Åsa ställde några väl valda och bra frågor, något min hjärnkapacitet inte alls räckte till i det ögonblicket. Vi gick ut igen och Åsa tittade på mig och klappade mig på axlen, "men kompis, känns det inge bra?" Vi gick runt huset ett varv, Åsa pekade ut var Malin bor, vi rekade "centrumet" som för övrigt har nästan allt; fredagskaraoke, frisör, ica och pizzeria. Men jag kände mig bara töntigt förvirrad.
Plus står mot minus och minsus står mot plus.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar