Kändisspan

Det är roligt, hur de smyger omkring bland oss dödliga. Kändisarna. Alla påstår vi att vi inte bryr oss, men kan ändå gå förbi ett fönster igen, vrida nacken i 180 eller öka farten för att komma i kapp och få en glutt, eller kanske lite glans? Ännu roligare är det med B-laget. Kändisarna som A) Inte är så kända, B) Vars tid är förbi eller C) Tror att de är kända för att de medverkat i något meningslöst jippo eller D) Helt enkelt inte bryr sig om sitt eventuella kändisskap. De smyger inte, i undantag med version D. A B och C sträcker på sig, hostar extra högt eller ler lite extra flottigt. I värsta fall hostar de också ur sig något plumt om att de faktiskt är någon.

De senaste dagarna har varit kändistäta. Helt tack vare slumpen. Jag lovar! Visst är jag kanske lite töntigt nyfiken eller imponerad. Det är som ett vårtecken. Jag blir lite sådär fånigt glad, det liksom kvittrar till. Därför vill jag faktiskt tacka er som jag sprungit på i dagarna, det har blivit lite roliga tillspetsningar i vardagen utan egentlig anledning. Men tack. Tack Melo som jag sprang förbi på andra sidan fönstret till mitt favorit-italianoställe på söder. Tack Jonas Hassen Khermiri som tassade in i lunchrestaurangen på KB. Tack GitarristGunnar som log på tunnelbaneperrongen. Tack Martina Lowden som svängde med flätorna vid Rådmansgatan. Tack Idol-Danny som spände och vred på sig i väntan på bussen på slussen. Och nog ger jag tillochmed ett litet tack till MorgonsoffeMorgan som slängde med håret när vi möttes i tunnelbanespärren. Vet att jag korsat min väg med ytterligare någon, men minnet sviker. Tack hur som helst till att ni fick mina mungipor att åka upp lite extra.