Allt handlar om hur man uttrycker sig och tänker. Även om mitt glas kanske ofta är halvtomt, tvingar jag mig själv att övertala och låta mig övertalas att glaset faktiskt är halvfullt. Om man verkligen tror på något så hårt att man nästan måste ha ögonen igenknipna så hårt att man blir röd i ansiktet och får ont i huvudet, så övertalas man. Eller iallafall jag. Det handlar om hopp. Att ha det, att ta det eller att få det. Jag tror på ödet, magi och lite god vilja. Men frågan är hur det räddar mig nu. Jag hinner inte, jag kan inte och det går nog bara inte.
Inte Femton timmar,
inte heller niohundra minuter,
eller ens femtiofyra tusen sekunder
kan få det att låta som om jag har vidare stor chans att hinna plugga in allt jag hittills inte har lärt mig till morgondagens tenta. Mitt hopp har haft stundtals tillfälliga avbrott under gårdagen och dagen. Men jag vet att det finns där inne. Precis som en del av det som jag faktiskt lyckats få in i skallen under den senaste delkursen.
Efter gårdagens helkväll hos emma och på club killers, fyra timmars sömn, sju timmars plugg med favoritbitarna och sedan en kvällsföreläsning i form av en sjukt intressant och rolig analys av filmmusiken i star wars, ger jag Bryman och grabbarna en timme. Sen behöver jag sömn. Imorgon får de kanske två, tre timmar och sedan gäller det. Och imorgon eftermiddag mina vänner, är jag fri, vare sig om jag är knäckt eller nöjd, är jag fri. Iallafall över helgen. Och då blir det nattsvart och alldels alldels underbart!
kvällens låt: Det Är Så Jag Säger Det med Håkan Hellström sinnesmixad med I Will Survive med Gloria Gaynor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar