When the music don´t help

För några dagar sedan slängde jag ur mig något som jag inte kan glömma. Jag kan inte tjata nog om mitt uttalande. Det beror på att jag för varje dag som gått sedan dess mer och mer förstått innebörden av dess fruktansvärdhet. Var enda ton i den meningen ilar ont i mitt hjärta och var enda uns av någon slags sanning får mig att vackla, rysa och fyllas av skräck. When the music don´t help - vet jag inte hur syret ska andas, hjärtat ska slå, benen ska bära, elden att brinna eller livet ska fungera.

Anledningen till att sa och kände så var att molnen var tunga då. Det var inte den första gången och absolut inte den sista som allt kändes skit. Men jag hoppas att den känslan aldrig blir till riktig sanning. Eller total och evig. För utan musik går livet inte att leva.