Nu sitter jag och skalar av den sista halvtimmen på dagens jobbinsats. Solen verkar allt lysa lite på stekarplans ljusa och pampiga fasader. Däremot ser inte svampen så pampig ut härifrån, uppifrån. Riktigt dassig faktiskt. Jag saknar kossan som en gång stod där uppe, och satte färg på hela atmosfären. Att det inte gjorts nåt mer sånt. Tänk vilket utrymme, det borde ju vara en våt dröm för vilken konstnär som helst. Esteten i mig har under några minuters observation från balkongen här på presscentret kommit på en handfull heta ideér. Eller tänk ett streetartgäng bara få gå lös där ett par timmar. Eller någon halvgalen och rufsig islänning till konstnär, det vore nåt va?
För övrigt börjar väl ytterligare en rätt seg men soft dag lida mot kvällen. Var på studiebesök imorse, sen blev det pannkakslunch på söder med långe farbrorn och framtidens hopp/min vapendragare. Det var riktigt mysigt. Vi tänkte diskutera uppsats, men kom in på allt mellan föräldraskap och motorspalter. Tog det blå, på den röda till jobbet där jag nu som sagt sitter. Blev lite händelserikt förut med lite pyssel och två intervjuer, men nu är det lungt som i en möglig gryta. Snart snart får jag trippa ut i solen (?) och dricka ännu mer kaffe! Ska träffa min enhörning och bästa vän, underbart!
Ikväll blir det till att skriva så fingrarna glöder, sen tidig kudde och lite mer värktabletter. Hoppas sedan på världens vårdag och snällaste hals för en underbar tisdag i början på april 2008.
Avslutar även här med lite Cat Stevens och fantastiska Oh very young
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Tack, hörru! Det värmer.
Det är ett vårdarjobb. Det jag tidigare jobbat med. Det är det som var lättast att få tag på, plus att jag ville stanna i Stockholm över sommaren. Men hon var så behändig, så du anar inte.
Vad är det förresten för ett litet jobb du sitter och skriver om? Är du något av en workoholic, som inte tar dig an JMK-studierna? Huh?
Skicka en kommentar