"En outhärdlig förlust"

Johannes Cornells sorgfyllda hyllningstal på grund av Esbjörns Svenssons bortgång, som idag publicerades i Dagens Nyheter är bland det vackraste jag läst. Jag har inte samma relation till Esbjörn och hans musik som Johannes verkar ha, men jag kan verkligen relatera till relationen. Jag har egna Esbjörns, (samt en egen relation till Esbjörn...) Den förtvivlan som framkommer i artikeln gör på riktigt ont. Den river i hjärtat och jag tror mig precis förstå mig på. Hans minnesord är så träffande att mina tårkanaler fylls och jag på riktigt blir berörd. Berörd. Jag är den första att slänga mig med starka ord, men när Cornell formulerar rubriken "En outhärdlig förlust" får jag inte bara rysningar och gåshud, utan jag blir rent ut sagt otroligt berörd.Outhärdligt är nog ett av de starkaste orden som finns, något går inte att uthärda. När Cornell använder det i det här sammanhanget är det ofattbart sårbart och fruktansvärt blottande. Men det är så vackert att det gör ont.

Jag håller med Cornell i hans smärta, även om jag kanske inte känner på riktigt samma sätt. Men mest av allt önskar jag att jag en dag kan få beröra någon med mina ord så som han berörde mig idag. Om jag någon gång får skriva om livets mening, det vill säga musiken, på riktigt, för andra och rent professionellt så ska jag tänka tillbaka på de ord jag läst idag. Låt oss bara hoppas att jag aldrig behöver göra det på det sätt som Johannes fick, att tvingas slita ut hjärtat för att beskriva sorgen över att ens hjälte hastigt gått bort.

Jag sitter här och mår dåligt över det fruktansvärda som har hänt och blottandet av ett brustet hjärta som jag just har läst. Och jag vill bara referera tillbaka till Johannes Cornell "låt oss grundligt sörja förlusten av en av våra största jazzmusiker genom tiderna." "Grundligt."