Fredagens sommarkväll började på Gröna Lund, och det verkade faktiskt som att "alla" var där. Inklusive världens bästa Håkan. The one and only, Göteborgs riktiga stolhet och mannen som verkligen kan skriva texter - The Håk. Håkan Hellström.
Vi stod rätt långt bak, det vill säga med en halv miljon tolvåringar framför plus förvånansvärt många skojare i min egen ålder. Håkan betade av låt efter låt. Sjukt snyggt klädd (dock med öppen gylf...) med tajta braller, skarf och gubbkeps satte han gasen i botten från första ton. Jag insåg mer och mer att han verkligen är sin egen sorts sångfågel men en massa fantastiska berättelser att berätta och melodier att tralla ut, och med den bubblande musiken i bakgrunden blir det hela till en upplevelse. Hela scenen riktigt kokade och bullrade. Det var liksom liv där framme. Buller, bråt och kärlek. Egentligen var det först i de sista låtarna, och framförallt i extralåtarna som jag verkligen kände den där Håkanförälskelsen igen. Mitt hjärta smälte som vanligt till "Kärlek är ett brev skickat tusen gånger" och "Nu kan du få mig så lätt" som är fantastiskt hjärtskärande vackra bitar, med håkan på topp blev de oslagbart berörande. Helt fantastiskt.
Lite stum efter The Håk, tog vi färjan över vattnet till en inflyttningsfest i Gamla Stan, där de verkligen visste vad de sysslade med. Grym DJ och ett helt rum fyllt med ballonger som släpptes lösa runt tolv. Ballongkrig, grändspring och nägra öl senare mötte jag upp på järntorget och wrappade upp på en gammal sleten bar. Natten avslutades där morgonen började och frukosten tog vid till soluppgången på en balkong i hemtrakternas fjärran. Några timmar to go, sedan festival för hela slanten.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar