När jag står barfota under discokulan i det mörka skogsbrynet skålandes och skrålandes till ett liveband som spelar håkan inser jag hur friheten är. Inte bara friheten att över att ha lämnat in uppsatsen och att terminen är slut. Inte heller bara friheten att få vara ute barfota mitt i natten under en bar himmel och på en fest som som aldrig tar slut. Utan snarare friheten - som den är. Eller hur den är. Att få vara fri, glad och lycklig. Och framförallt hur man är det. Att få dansa runt med sommarsmutsiga fötter i en småblommig klänning, och snurra runt runt runt tills man trillar ihop i ett suddigt fnitter. Händer som möter händer, ben som dansas trötta, skratt som smittar av sig och röster som skrattas hesa.
Och nej. Jag har inte varit på något skruvat rave, eller tagit något olagligt. Kalla mig och det vad du vill. Men hade en grym kväll och sommarinvigning tillsammans med en massa underbara människor, och vad vi var - det var lyckliga.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar