Från regn och huvudstad tog sig mina leggingslila-beklädda ben sig med X2000-kraft och george-frukost i magen till en solig baksida. Härligt återseende, varma vindar och goa gubbar. Sedan var det dags för att ta pendeln ut mot min uppväxts paradis. Varma kramar, kärt återseende och lite snabba ärenden. Men bang! tillbaka till verkligheten då telefonen ringde och livet i huvudstaden gjorde sig påminnt. Ett par timmar och snabba vändningar levdes som en äkta journalist och min stolthet mätte sig med Lisebergstornet.
Men blommande prästkragar, pioner och rosor, solnedgång över ängen med bräkande får och salta vågor och vindar tog mig tillbaka till det ljuva livet. En underbar kusin och en fantastisk syster vid min sida, en moster som köper pizza och är allmänt oslagbar och världens bästa och finaste mormor som berättar fantastiska livshistorier och kokar saft. Kan livet på en pinne bli bättre? Ja. Hela truppen samlad i soffan när Zlatan snuskar in bollen i mål. Mormor jublar, jag lyfter händerna och de andra gapar. Fem minuter senare lurar Hansson in bollen mellan häpna greker. Det är fantastiskt. Men i den 87e minuten leder jag soffgruppen in i en heja-grekland-svusch, för att tzatzikikompisarna i söder ser så ledsna ut. En av grekerna slänger sig ner på marken och min moster river av en väl vald line angående herrns hårlängd. Men Sverige tar hem kvällens macka. Svensk sommar, som den är.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar