FASHION AGAINST AIDS

TAGET!!

jag älskar björn gustavsson !!
och göteborgare är han också,
han är allt killen hela dagen han.

När jag tänker efter har dagen innehållit ett antal höjdpunkter!
- Ritkigt mysig förmiddag med gott folk på Louie-Louie, och vilken kladdkaka sen. Sjuuukt. Jag lovar, that´s a killer. Måste länka till min goda vän Åsas inlägg om nya stammishaket också, vilket stället.
- Hittade äntligen min älskade älskade lykta på Indiska, halva reapriset, helt galet!
- Körde en sväng på skivfönstret, igen (sjukt synd att de ska stänga, faan ta den dalande skivindustrin och hyreshöjningarna i stan!) Fyndade ytterligare fyra plattor, för typ 168spänn. Galet kompisar, galet! Blev inget jag egentligen har störtkoll på riktigt heta grejer, mest soul, gammel som ny!

Sen har jag iochförsig världens grej på gång, men vet inte om jag vågar säga nåt ännu, innan något är bestämt, haha. Den som väntar får se, håll tummarna! :)

Dagen har varit lite depp, men faan, nu ringde Isa och sa att hennes pappa kirrat tickets till Sam Cooke-kvällen imorgon på Södra Teatern! Dagen och veckan är räddad! Vilken grej! Nu ska jag snart ta mig hemåt, i regnet, och ska inte fälla några tårar för att jag missar fakiren ikväll, för imorgon blir det stordåd!

Nu är den såld.

En lägenhet som aldrig var min, som aldrig skulle bli min, men som var så nära att det kändes som om det skulle kunna blir så. Den har funnits där nu, några år, som ett hopp, en dröm att arbeta mot. Ett liv, en bostad - min bostad. Åå vad jag älskade den lägenheten. Varje gång man kom innanför dörren, eller åkte förbi och såg upp emot fönstret. Inget var egentligen perfekt med den, men något var det, fick en speciell känsla av den, en bra känsla, en längtan. Å visst känner jag mig patetiskt när jag sitter här med tårar och jag-vill-inte-släppa-taget-panik över något som aldrig var mitt. Men det var något speciellt. Och så fönstret, det fina fönstret som man kunde kura upp sig i. Vilka drömmar, visioner och planer jag har haft, men nu är det bara att bita ihop och hålla hoppet uppe om nåt äckligt litet smutsigt korridorsrum för rövarpris någonstans offside.
Nejdå jag är inte bitter.

Promenerade hem upp för backen i min älskade lilla sump till förort till utkant av stora staden. Lyssnade på en mycket fin kärlekssång av en mycket fin herre. Hans ord ilade igenom sinne, minne och hjärta. Hans röst svepte in den mörka och kalla januarikvällen i månens ljus. Jag var trött men benen gick lite av sig själv. Den magiska stämman av en birollsinnehavare i sångeriet svepte in mitt minne, sinne och hjärta i sammet, några små tårar gjorde synen grumlig och mina tankar blev poesi.

Delfinmannen!

Måste bara föra vidare något som min kära vän Therese presenterat för mig, och jag säger som min vise vän,
det finns inga ord.

http://www.svedimf.3w.se

Paket!

Ramlar hem efter skola, indiskt och södersväng, och vad möts jag av? Ett paket i lådan, till mig, vilken grej! Skalar upp en grape bläddrar i NVP och sedan kan jag inte hålla mig längre, trots att jag redan räknat ut vad paketet innehåller, eftersom jag beställt det alldeles själv... Ur den gulbruna giffypåsen skramlar jag ur tre nya, fina, glansiga, och alldeles alldeles underbara nya runda plastskivor med musik runt omkring. Har fyndat lite svensk pop/rock/indie på cdon.com. Prisa skivrean!

Säkert! Den o så söta, mysiga och egna Annika. Annika med hela folket som det blev i somras. Annika som trallar tills en hjärta trillar itu och sen ihop igen. Annika som får med sveriges underbaraste doldis Kjell Höglund på plattan, och önskar att hon vore han. Det är pling, plong, lite bas, trummor och så Annika. Annika som är o så rätt, lite smått emot allt men ändå så folkkär och perfekt. Annika som klarar sig själv, sjunger om bra grejer och är alldeles alldeles underbar.

Mando Diao. De sockersöta pojkarna något norr om stockholm, tillräckligt för att vara småstadskillar med skinnpaj och tindrande ögon men för lite åt skogen för att vi indietokiga stockholmare inte ska förstå vad de säger, istället är också de o så rätt. Grabbarna grus som är för mycket pop för att vara rock, för lite rock för att vara rock och för söta frillor och för mycket rock n´roll-häng på de små tajta cheap-monday-brallerna för att vara helt indie. Enligt mig. Pojkarna som är så inne i gemet att deras lilla cd-bok kan bestå av enbart pop-arty bilder och bara använda en 40% av bandnamnet på skivan. Mando Diao som rockar, poppar och indiehoppar. Mando Diao som kör så det ryker och hjärtat tryter. Mando Mando Mando. Mando Diao som gör vilken 40-åriga ensamstående mamma som helst till 14 och poppig igen.

Winnerbäck. Å denna gamla winnerbrall. Så arg, så överskattad, så stockholm fast ändå inte, så sommar men ändå vinter. Winnerbäck som gått från småtöntig lantis med Bob Hund-drömmar blandat av en dålig version av mjuk-kent till en hetare, rättare och argare Lundell, Ulf Lundell. Men ändå alltid denna gamle Winnerbäck. Winnerbäck som kan läsa mitt hjärta och sinne, beskriva, förklara och fullkomligt föreviga och precisera livet. Ingen kan rabbla och vända orden som han, ingen kan skära i hjärtat som han och ingen kan någonsin ta honom ifrån sin eWinner(liga)bäck! The one and only.

Nu ska jag vakna upp från min skivpsykos, då livet de sjunger om pågår just där utanför mitt fönster. Stormen drog precis i väg med en liten pippi som inte orkade knipa fast i de kala grenarna längre. Nu ska jag skrämma iväg min förkylning, kanske med lite mer grape kanske, sen bär det i väg på poweryoga.

Dagen har varit lite jobbig idag, men den har haft sina stunder. Sprang på två gamla bekantskaper (vilket ord, magiskt, så givet men ändå så luddigt, haha) på stan idag, det var kul, lite konstigt men kul. Sen hittade jag årets brillor, så jädrans heta att det inte finns, 60 pix, stolt som en tupp! Kom igen nu solen! (Tänk de och sportjackan - vilken hit! Haha) Sen blev det sen fika med Isa, på koppen i gamla stan, och det gjorde min kväll! Vi har stora planer hon och jag, som vanligt, hoppas de blir av denna gång också. Sen köpte vi grapefrukt, som jag tänkte skulle bota min förkylning. Imorgon hoppas jag på sol och ingen snuva! Nu ska jag beställa min filmmusik bok, sen blir det kudden, målet är innan elva, vilket nog blir årets rekord..

Kvällens låtar är: Hög standard med Peps, och tätt där efter I´m not leaving now med hoffmaestro&chraa

M Å N D A G

Det var lite jobbigt idag. Lät väckarklockan driva mig till totalt vansinne, och efter en timmes snoozande satte jag stopp för f*nskapen. Jag drog täcket upp till näsan, drog av ett rejält hostsolo och skrockade ångestladdat åt min plan att gå upp och träna i ottan. Vaknade ungefär en gång i timmen när familjen droppade av. När min stora lillasyrra gick som siste man, vårklädd, fin och med sol i sinnet skymtade jag ljusa skyar utanför fönstret, genom gardinerna. Hoppet tog fart och jag fick det där vårpirret i mig. Jag frågade om det var sommar ute och syrran ropade "mars, april nånting" till svar. Jag hörde dörren gå igen och försvann i en dröm med nätta guldskor, tunna leggings, parkhäng och tussilago. Tillslut lyckades jag tvinga mig själv att kravla mig upp runt tio. Jag stod och njöt vid balkongen av solens ljus i mina trötta ögon och dess värme på mina bleka ben, ända fram till jag såg mig i spelgeln, där en wettex-urtvättad, sömnlös och allmänt grå figur med smutsigt hår kisade tillbaka. Där började resten av min dag. Måndag. En måndag när jag gick runt på nedervåningen, runt runt i köket och högt beklagade hur jobbigt det faktiskt är att gå o duscha. En måndag då otrvin och fiskmannens vän är min bästa. En måndag när det är kallare idag än ute. En måndag då inte ens ett sjukt snyggt nytt reafynd på min kropp kan rädda dagen. En måndag när det nytvättade håret faktiskt vill åt rätt håll, men ändå inte. En måndag när kaffet rinner över sevenelevens disk, för att jag inte kan kontrollera mina trötta armar. En måndag som är så mycket måndag som det kan bli. Januarimåndag med förkylning, trötthet och lite ångest om hur man faktiskt ska hinna med allt denna vecka.

Söndagskväll

Känner att jag bara måste gå o lägga mig nu, vill bara sova bort den här jäklarns förkylningen, som trots att jag stannat inne i mysdress hela dagen och inte gjort någonting - bara eskalerat. Sen är det det där om att jag inte gjort någonting.. Nja, fick upp lite grejer på väggen, lyckades leta fram en gammal kursbok som tydligen är aktuell igen, försökte mig på att sätta ihop mitt grafiska portfolio men slutade med ett smärre bråk mellan mig och min kära mac. Inte ens har jag pallat lägga in mina nya älskade plattor i datorn. Fast det är klart, jag städade ju faktiskt soffan, eller städade och städade, tryckte ihop allt så jag kunde pressa mig ner (skapligt bekvämt) och kolla på film.

Jag vill inte vara förkyld! Jag vill bara springa runt i tanto med min nya fina sportjacka, slita på klackarna på mina underbara nya heta pumps på ett svettigt soulgolv eller bara placera ut ljuslyktor och retrobilder i min nya lägenhet. Oh, lägenheten som inte hittat mig ännu..

Otrivin, självömkan och min nya bodyshop-bodycream nu!

jag tror inte på politik längre.
allt som räknas är rättvisa, och livet.

upp till kamp!

Söndagsskål!

Till min stora förtjusning hittade jag en liten slatt glögg som jag tänkte kunde rädda min hals och dag. Fyllde halva koppen med russin och sen i med smarret. Schkåll och hej, nu ska jag styra upp min söndag. Städa och kirra CV. Hoffe är bytt till timbu, rummet är dammsuget så nu är det bara aaaall in, get a grip!

Plötsligt kan mattan ryckas

Mamma kommer in i rummet med syrran i släptåg.
Innan jag varken hinner vända mig om eller dämpa musiken meddelar hon mycket sakligt men med en lite konstig ton:
- Joo, det är så att Magnus har varit inblandad i en bilolycka
Jag vänder mig om, känner hur hakan åker ner mot bröstet, hjärtat slår ett hårt slag som gör ont och för en kort sekund vet jag inte om det är natt eller dag, om jag lever eller är en zombie eller om jag någonsin kommer att kunna röra mig, tala eller höra igen.
Mamma fortsätter;
- Alla mår bra. De var alla fyra i bilen. Det hände i natt när de var på väg hem från en klubbspelning i New York.
Jag försöker fokusera på mammas fakta, och försöker ta till mig alla mår bra, men väntar ofrivilligt och panikslaget på att det ska komma något hemskt..
- De blev påköra från sidan, de andra i den andra bilden var förmodligen drogpåverkade. Men alla mår bra, ingen skadades. De är chockade men mår bra.
Samtidigt som jag gång på gång frågar om allt verkligen är okej, och om magnus mår bra, testar jag min andningsverksamhet när otäcka krockbilder rullar framför mitt inre öga.
Mamma berättar lite mer, och även om hon försäkrar mig om att allt är bra, kämpar jag för att kväva tårarna.

När mamma lika snabbt som hon kom in, gått igen, är det som om världen har stannat för en liten stund. Jag tackar allt som går att tacka att min älskade bror inte farit illa, och går så småningom tillbaka till livet som pågick tio minuter tidigare. En oro finns kvar i bröstet och rummet blir lite mörkare, kallare och ruggiare när jag tänker på hur fort något kan hända eller förändras i ens liv. Och återigen tackar jag för att min bror inte kom till skada. Jag hoppas bara att han är okej, inuti också, rent psykiskt och längtar mer än någonsin när han kommer hem i morgon.

THE STORM

Sitter o lägger in mina nio nya plattor på macen, men fastnade på Hoffmaestro & Chraa. Den är helt otrolig! Den har allt. Från det galna fjäderskaket i Desperado, hjärtdunkande längtan i I´m not leaving now, svänget och gunget i Seize the day & words come easily till det toksköna ögonblicket 2:49 i Young dad. De är bara att konstatera att di här grabbarna har ta mig tusan allt. The look, the rythm and the feeling! Hoffmaestro & Chraa ger inte toner, verser eller storys, de ger liv. Gunget är galet, livsglädjen tar över och livet gestaltas, allt på en silvrig platta av plast - rakt in i din skivbutik, ingen kan gå oberörd efter The Storm. Älska eller hata, men stormen är här och kommer ta över vårt beiga falukorvsland!

GULD!

Livet är lätt att älska när man har världens bästa vänner, bor i en av världens bästa städer och det är fredagen den 25e januari!

Fredag:
Banken
Lunch med Tessan
Föreläsning
Shoppingrunda med Åsa på söder, Anna gjorde gästbesök
Fika och södertur med Anna, Jonas och Andrea
Middag med familjen
Helkväll på Carmen & Debaser med Emma, Freddan, Åsa + Kaospiloten Henrik mfl! (inkl. killen från gossip girl haha)
Donken
Åsas soffa

Lördag:
Frukostbuffé på string, söderslir & skivfynd med Åsa
Citydrive med Anna
Gospelkonsert med familjen
Förfest i Hammarby höjden
Trillande på stan
Nattbussen

FILMMUSIK!

Åå, jag måste ju bara berätta, var ju på min nya kurs ikväll! FILMMUSIK!

En blandad skara av frisyrer, tajthet på brallerna, psykiska tillsånd och åldersringar i stammen fyllde nästan hela salen med de blå stolarna. Läraren började med lite kartläggning och presentation av det praktiska: med kaffeautomatens och toaletternas lokalisering, registrering (att man satte sin kråka på ett papper), lite allmän info och ett familjärt tillägg att han ska försöka påminna när det inte är lektion (eftersom vi inte har lektion riktigt varje vecka..) I nästan tre timmar, kämpade jag med min hosta, hann jag analysera lite hår, dunka huvudet i ryggstödet då jag störde mig på viktigpettrar, äta äpple, rita en surr-målning i blocket, vara lite halvslapp men också bli riktigt impad och intresserad. Vår härliga lärare pratade inte bara bra och om intressanta grejer, han visade också en massa härliga klipp (bla med the one and only Cary Grant) och vilken ordning det var på karln också, inget tekniktrassel (tänk en lärare som behärskar teknik!!), har var en riktig fena på kompositörer, namn och hightech-begrepp och sist men inte minst, täckte han lite löst och ledigt av en undangömd flygel och klinkade lite spontant några signaturer och typiska klink.. Han är nog allt killen hela dagen han

Jag har en känsla av att jag kommer att börja gilla torsdagskvällar nu igen, och den här gången är det inte rederiet som räddar kvällen.

Nu är jag trött.

Trött för att dagen blev inte riktigt som planerat. Men trots att tiden tickade för fort, vädret var uselt, ögonen trötta, hostan jobbig och den där attans värken i min visdomstand var det bara att sätta igång att tugga torsdag. Hann inte allt jag skulle, var tvungen att tagga ner lite, för att inte trilla i feber i helgen. Gjorde faktiskt ett viktigt beslut idag, jag måste lära mig att säga nej. Måste lära mig att försöka jobba med tiden och inte mot den. Måste fatta att man inte kan tugga och svälja, man måste hinna känna smaken också!

Tröttheten ligger väl lite i att sömnen i natt inte var något att skryta med. Men det var det ta mig tusan värt! Hade en underbar onsdagskväll men boogie, fransoser, öl, party, mys och lite söderspring såklart! Tack kumpanen!

Nu ska jag ta en låång dusch och sedan välta i säng, för att vakna upp till en toppenfredag, som jag har längtat efter länge. Dessutom verkar dess guldlista bara fyllas på - w u n d e r b a r t !

Heath Ledger

Syrran ropar lite hetsigt från datorn när jag är påväg upp från trappan. Jag säger att hon får vänta lite, var på hon ropar igen, lite stressad och upphetsat den här gången och jag ryter tillbaka att jag minsann inte kan komma på studs, då jag bär på en massa pinaler som ska dumpas på sängen. Jag tänder lampan i rummet och går till systra mi. Hon sitter och rullar på aftonbladet.se och säger med en orolig stämma "han är död", hon rullar upp sidan, pekar på en bild och vänder sig lite uppjagad och skärrat mot mig. På bilden ser jag Heath Ledger.

Okej för att jag nog alltid har varit lite av en kändistok: haft rummet tapetserat av affischer och utklipp, varit autografjägare, ofta alltid haft på mig kändisspanarglajjorna, alltid blivit hopplöst förälskad i äldre manliga filmstjärnor. Men jag har mognat och tillfrisknat nu. Dock händer det får jag mina (rätt milda) små återfall. Jag kommer nog alltid vara någonslags liten groupie (men på avstånd, aldrig creepy) i själen.

Hursomhelst jag blev lite darrig där bakom min syrra och aftonbladet, rösten blev lite darrig och tårarna hotade. Jag ska inte säga att det känns tomt, men lite chockad är jag faktiskt. Har alltid beundrat gamla stjärnor som James Dean och Kurt Cobain, och alltid undrat över hur det känns om ens idol/stjärna går bort. Förebilder har vi väl vi alla, vilket jag tror är extremt viktigt. Även om vi aldrig träffar förebilderna, bildar man ju ofta en speciell relation till/med dem, som gör att de blir närmre än va de egentligen är. Det är nog lite så det är med exempelvis Heath för mig. Han har liksom varit på tapeten större delen av mitt liv, framförallt i tonåren. Han var en sådan man trånade/trånar efter (hallå det är ju H e a t h vi snackar om!!), han har varit med i ens favoritfilmer, säkert suttit på någon bild på min vägg och uppkommit i många diskussioner. Det kanske låter lite sjukt, men han har ändå varit med och skapat vem jag är, har blivit. För allt man upplever, känner och tycker skapar ju ens person. Nu ska jag inte komma och såga att det känns som om något saknas i mitt liv, när han är borta, men det känns lite konstigt. Förmodligen har jag glömt det här om en vecka, men är nog faktiskt lite uppriven nu faktiskt. Men det blir bättre, för min del (inte för stackars Heath och hans familj), livet går vidare.

För mig personligen kan ju mina reaktioner bero på nära dödsfall i min släkt under förra året. När man vet hur det känns, och vet hur allt blir när någon försvinner ur ens liv, blir man nog lite extra känslig. Men trots det, känns det inte helt rätt att Heath Ledger redan skulle lämna oss.

Men vem kan väl glömma hans insatser? 10 orsaker att hata dig, Brokeback, Candy osv. Shit han är verkligen en del av mina tonår. Jag säger bara igen, 10 orsaker att hata dig ! Åå, gamla Heathan!

Vingar av glas

tonårsnostalgi /check!
en liten undanpressad tår /check!
risk för små återfall av skarsgård-hysteri: tjejskrik, affischer på väggarna och längtansfulla suckar när namnet dök upp på rasterna /check!
minnen av den extremt nervösa kuppen att rycka ner filmens bussreklam för att sätta upp på väggen hemma /check!
uns av den där jag-vill-leva-i-en-film-med-pussenussmys-och-lyckligt-slut -känslan /check!
vardagskväll i soffan framför tv & svt /check!


PS: hassan vad döljer du för mig?

Tisdagsblues

Haft en härlig dag, trots lie trista inslag. När jag (rätt glad i hågen och med äkta lillamy knut i huvudet) kom till skolan, var det lite mysig efter-lovet-stämning, kändes som jag gick i gymnasiet igen, haha. Sen fick vi reda på att våra lärare var sjuka, så vi fick en stand-in (äntligen fick mannen ett ansikte!! för det var väl han som jag tror? ) Han körde lite reklam för vår kommande kurs, som faktiskt verkar intressant, Genrer i dagspress, och sen öste vissa några koppar kallt vatten på honom i form av kritik på vår senaste tenta. Men han tog det som en man! Det vill säga, med lite halvtaskiga förklaringar och försök till avslut på diskussionen. Nej, nu ska jag inte vara sån, tycker han verkar helrekorderlig och bra, dessutom var viss kritik lite skitnödig. Men vi är ju trots journaliststudenter så lite kritiska måste man väl vara, eller iallafall vissa.. (Usch bli inte arga på mig nu!! Haha) Sen blev det lite mer a la gymnasiehäng i skolan, vilket sedan ledde till en grymt efterlängtad långfika på söööder med två av mina favoritkumpaner i klassen! Sen blev det ytterligare en långfika på söder med en gammal vän. Varit lite orolig för madame, men hon verkade må jättebra, såg riktigt pigg och fräsch ut! Någonstans där fick jag avslag från mitt älskade skivaffärsjobb, blev lite depp. Fick dock välrdens pepptalk av kära Åsa, och jag kommer igen.

Till middagen läste jag NVP och som vanligt kunde jag inte låta bli att avundsjukt läsa krönikan, med inställningen att den jävlen som knep jobbet (jag sökte också..) är äckligt klämmig och lyckad. Som vanligt fick jag svälja min stolthet och erkänna att skiten var bra. Den här gången var den så bra och uppfriskande att jag fick världens ryck och mejlade ett svar på krönikan till den aktuelle skribenten. Hmpf, han tror nog jag är galen, men what the häck, jag orkar inte vara en tråkig beige panelhöna jämnt! Det var ju inget psykosvar heller, bara lite babbel, tips (då han "led" av vintertröttsjukan) och tack för bra pepp och skrivande! Haha.

Nä, nu är ju klockan över tio, ska slänga mig framför tvn och drömma mig tillbaka till det hemska högstadiet och titta på Vingar av Glas, haha.

Bloggtokig som jag verkar vara idag, måste jag bara spara en liten händelse.

Dagens middag var lite bananas.
Allt började med att pappa tappade spagettin i diskhon. Sen gled vattenflaskan ur min hand när jag hällde upp i mitt glas, allt gick i slow-motion, men hela halva bordet blev blött och vattnet liksom stänkte upp på både värmeljusglasen, skålar och mig. Detta ledde till att jag och di små skrattade tills vi fick ont i kinderna och (iallafall jag) låg dubbelvikt, lutad mot fönsterbrädan. Men la grande finale utgjordes av att min syrra (i ett konstigt nog rätt förvirrat tillstånd) servade en gurkskiva rakt emot mig - SMACK - hon satte den precis under nyckelbenet, där den klenade sig fast tills jag efter ännu lite mer hysteriskt skrattande lyfte bort den lille parveln.

Guldbaggengalan 2008 / check!

Bra eller dålig, nja, typisk svensk skulle jag säga. Medelbeige. Men inte dålig, men inte bra. Beige.
Allt jag kunde tänka på var en som jag tror var därs schnyggaste klänning, men såg henne inte.
Lite trist att gamla Royan kammade in allt som vanligt, har inte han fått så han står sig? Visst är Fares också lite småkrystad och hans ämne lite för på tapeten, men det var en grym film han gjorde. Säkert Royan också, men han kör ju på med sitt gamla tåg. Svårt och blekt. Nog för hans färgspråk är ofattbart snyggt, men så här mycket ska han inte ha. Bästa priset och mest välförtjänade var ju lungt Hassan Brijany, som enligt mig är en starkt lysande stjärna, och vilket tal sedan, vilken kille! Han är allt killen hela dagen han.

Och SVT fick sin lilla kupp, klapp på näsan, nagel i ögat - VILKEN NAKENCHOCK Per Morberg gjorde!! Haha. Till en början kändes det så otroligt överjäst att jag övervägde lämna soffan, ja till och med landet. Men när han petar sig på bröstvårtorna på hans nyvaxade snart 50åriga bröst, måste även ett ickefan till herr Morberg dra på smilbanden. Sen att han var allmänt tråkig, överspelad och rent ut sagt skitnödig var ju inget som kom oväntat. Men på nåt sätt är han för härlig den mannen, han har väl ändå allt? Haha. Riktigt stilig och härligt sliskig blev han iallafall och jag måste skjuta till med en poäng eller två!

Några små tårar var på gång också, vid hedrandet av två av landets största män Ingmar Bergman och Gösta Ekman! Annars var ett av galans roligaste ögonblick när Sissela (älskade sissela!!) drämde till med ett "och inte ett öra är torrt", och ingen, INGEN skrattade..


"Fråga inte mig, jag vet inte. Det här är mitt första liv, jag har ingen erfarenhet. I nästa liv ska jag bli möbel" (G. Ekman)

He is back!

Att jag inte kan sluta att falla tillbaka ner i ett på snudd ohälsosamt Salem-dyrkande. Nu är det kört igen. Tänk att jag faller som en fura, smälter som en tennsoldat och kärar ner mig som en spindelharpa i kvicksand - every singel time!!! Rösten, håret, "uttalet", läpprörelserna, håret och pianot.. hahaha!

(PS: grymt härlig video också)

Bring in the spring!

Allt fick sin förklaring, under lampan hos tandläkaren

inte nog med att det är mörkt, kallt och äckligt väder, idag har en av mina visdomständer bestämt sig för att göra ont. den första gjorde entré på högstadiet, och eftersom ingen fortfarande har kommit fram helt och fullt, har jag visdomstandsont-dagar med jämna mellanrum. senast jag var hos tandläkaren förra veckan, tyckte hon att de såg fint ut. jag muttrade lite surt (med hela munnen full av grejer) att de då inte gör något för att skynda på sin helvetesuppkomst. tandläkaren sa som vanligt att det var aaaalldeles naturligt. däremot påpekade hon att jag ändå hade lite tur, för jag har bara tre visdomständer. tre?!? jaa, på ena sidan finns ingen plats för någon tand, så det kommer ingen där heller. för en kort sekund kände jag mig både utomjordisk men också så där lite lagom speciell med mina tre visdomständer (istället för fyra), plötsligt tyckte jag mig se svar på alla världens problem, och på mina egna problem. självklart berodde allt på att jag nu fått bevisat att jag är lite konstig, för jag har ju bara tre visdomständer.. men innan jag hann planera omslaget på mina memoarer som förslagsvis kunde heta något i stil med "jag hade ju trots allt bara tre visdomständer", spräckte min kära tandläkaren min lilla bubbla när hon försäkrade mig om att detta också var aaalldeles normalt. vad vet jag, om jag vill tycka att mitt liv förändrades från och med denna dag, tänker jag nog göra det. och efter tandhygienistens fnittrande uttalande om att "jaa, visdomständer är egentligen helt onödiga, de går lätt sönder och måste dras ut" (med samma glitter i ögonen som ett barn som säger att han/hon kunde se pappas långa ben sticka ut under bordet när de lekte kurragömma), tänker jag nog njuta så länge jag sitter här med mina tre visdomständer.

meningen med livet.

jag tror mig ha kommit på meningen med livet.
meningen med livet är att du ska komma på vad som gör ditt liv värt att leva.
du ska leva ditt liv, men kanske viktigast av allt - föra livet vidare.
för det behöver du inte skaffa barn.
du kan ge någon hopp, tro, tillförlit eller kärlek.
ge någon annan livet, eller en tro på det.

om du lever ditt liv,
och ger av ditt liv,
har du enligt mig, utnyttjat din chans på jorden
väl
väldigt väl

men månen lyser ändå

vad vet du om mina ögons blåa skiftningar
vad vet du om mitt breda, lite skeva leende och mina små små skrattgropar som bara syns ibland
vad vet du om det som får mitt hjärta att slå snabbare, mina händer att skaka och mina ord att fastna
vad vet du om mitt hårs lockar, som ofta lockar sig åt fel håll
vad vet du om mitt liv, min historia och min framtid

men vi kan sjunga en karaokeduett på en tom och smutsig pub hela natten,
springa och snubbla fram längs gatan som aldrig tar slut,
dela på en apelsin och kasta några mynt till en tiggare,
sluta varandras händer,
se på varandra
och springa tills natten tar slut.

vi kan vara lyckliga för en natt, eller för resten av våra liv.
men vi kan aldrig ge varandra det vi aldrig hade,
det man aldrig kan få.
eller?

världens bästa helg

Torsdag: Tentan åkte in i lärarfacket strax innan två, och hela jag blev glad som en liten lärka. Sen blev det lite häng på skolan, jobbintervju på söder (härlig intervju, inte det minsta nervös och tror att jag fick in en riktig 5-etta, tack vare att man varit ett ihärdigt kent-fan en gång i tiden, de skulle höra av sig början av nästa vecka så jag håller tummarna!), sen blev det majskolvar, cosmo, vitt vin och lite boogie hos åsa, för att sedan göra söder - i tentaölens tecken. Det blev en helkväll med högbergs, kvarnen och donken, och sedan en äventyrlig taxitur.
Fredag: skoltidningsmöte, lunch med åsa, middag hos anna och söder med re:publikarna (+ och -), kvällen slutade på snaps och lite halvdana halvfyra-snack på donken.
Lördag: slappdag, fest hos NTI-åsa och sedan nattlig biljard.
Söndag: filmkväll var inplanerad, men blev slappdag, lite städning hemma och en film innan läggdax hemma i soffan.

Härligaste helgen på länge, utan ett uns plugg eller jobb!!

twistin´the tenta away

i samma stund som tentan flög in i lärarfacket, var det som att någon skruvade upp ljuset. hjärtat tog ett extra glädjeskutt och jag glädjeskuttens energi riktigt smätte upp på väggarna i stentrappan i trapphuset. glasdörren med gula kanter kändes lättare än någonsin. hejande i korridoren och så nästa glasdörr, lika lätt den, men med gröna kanter. gled in i fiket, tog ett djupt andetag av det numera 9kronorskaffet, snirade hörnet och spanade efter de andra, med ett leende upp till öronen. lite glädjeskrik och diskussioner avlöpte, för att sedan glida in på kvällens planer. sen blev det lite snackerier utan för habermasdörren (må den vara med röda kanter??) och sedan vidare på jobbintervju på söder.

färgglada dörrar blev jobbintervju blev majskolvar, sallad, cosmo och förtango, blev uppslutning på götgatan som blev urladdning på tjärhovsgatan som blev en vinterns stockholmboogie och världens bästa helg!

av med hatten åsa, nu flyger vi

Slagg, slemm, slugg tugg tugg
barkluft, jurister, vatten i kisskopp dripp dropp
böcker, word, dunderburk urk urk
biblioteket.

Snälla nickar, arga blickar
nu kastar de snart stolar i huvudet på oss för att vi finns, andas och inte har böcker fetare än persson med fler post-it´s än alibaba har rövare
eller så bakar de muffins till vår ära att vi förpestar deras kolera med skratt, djungel i halsduken, värmländska, toalettspring och okupation av deras herravälde
jurister.

smygsmak av vårskriket!

Klockan är halv nio, och det är söndagsmorgon. Trots en lugn (men sen) lördagskväll är de två blå rätt grumliga, benen trötta och världen utanför täcket oförskämt kall. Mobilalarmet lyckas jag dock tysta ner rätt kvickt utan att det hinner väcka hela nejden och på säkert tredje, fjärde ringningen slänger jag ut ett ben. Jag plirar lite med ögonen, men får gnugga dem en extra gång, för vad är det som händer? Bakom gardinerna avformas fönstret i en något gulaktig, ljus, glimmande och underbar ton. Brinner det? Drömmer jag? Vad är klockan egentligen?? Det andra benen får fart och på ett kick har båda fötterna landat på golvet och jag står rätt (!!) rakt-upp-och-ner. Med ett nyfiket svanhopp (måttligt graciöst) är jag snart placerad närmare fönstret och lutandes över datorn rycker jag undan gardinerna - med ögonen nu rätt pigga och stora som Bambi. Varmt i hjärtat och studs i mungiporna - SOOOOOL! Utanför mitt fönster är våren här och jag kan höra änglakören. Med bultande vårhjärta blir jag snart varse om dagens planering och återkommer till verkligheten. Men det bästa av allt är att solen är med så långt! På väg ner till tåget tar jag ut allt till fullo när jag skuttandes till toner av sommarlasse börjar fundera på när uteserveringarna börjar dukas fram. Jag övertalar snabbt mig själv att förra årets rekord (första uteserverings-häng i feb/början på mars-nångång) ska slås! Tyvärr slås inte rekordet idag, för det enda jag ser av våren resten av dagen är hur solen sakta men säkert går till sömns genom fönstret till biblioteket, innan jag är klar därinne. Men även om det nu blir snöstorm imorgon, så har jag fått ett provsmak. Vittringen av uteserveringar, solbrillor, vårjacka, leggings, ballerinaskor, pastell, glass, rosé, kubb och majblommor ger mig förhoppningsvis kraften att tugga mig igenom tenta och vinter!

Världens bästa citat

“Man kan Alltid göra en bra historia, bättre!”

Som pappa brukar säga..

visdomsresan

det finns inga misslyckanden, bara missförstånd.
så går det åt helvete är du bara ett missförstått geni,
glöm aldrig det!

(här kan ni sedan lägga in en mycket stilig svartvit porträtt bild på mig a la “författarbild”. tack! hahaha)

Let´s twistin´ the winter away!

Sam Cookes “Twistin´the night away” är en gudagåva! Hur glad eller ledsen man än är, blir man alltid gladare, och det bästa av allt; man kan varken sitta still eller tyst.

För övrigt är “för övrigt” dagens uttryck och jag undrar då, för övrigt, när sommaren och våren tänkte komma. För kära fröken tussilago, jag längtar så hemskt. Tills dess är det twisten som gäller. För trots allt jobbigt är det en underbar tid.

Fashion against aids

Man kan tycka vad man vill om H&M. Deras kläder, deras stil, deras koncept, deras spridning, deras företagspolitik, deras tillverkning och produktion men jag tror på H&M. Jag tror på H&M som ett modehus i och för framtiden. Inte nog på grund av otaliga samarbeten med stora designers, deras “organic cotton“-kollektion utan nu också “Fashion against aids”! Kanske kommer de mesta pengarna i fel ficka, kanske gör de som företag mer skada än nytta, kanske är denna kampanj främst i vinstsyfte, men ur min synvinkel använder de sin makt och sitt varumärke för att försöka göra skillnad, skapa opinion, öppna folks ögon.

Bob Geldorf var ute tidigt med ett liknande tänk redan -85 med Live Aid och sedan Live8. Fler och fler stora namn och varumärken använder nu sin makt i rent politiskt syfte vs “rädda världen“-karusell. Fånigt kan det tyckas, men jag gillar´t.

Jag tror att det här är början på förändring. Alla vill vara med. Alla på en gång! Halleluja! Haha!

(För övrigt är Timbatröjan min!) :P

Surkängornas näste

Hej alla arga, missnöjda, gniriga, griniga, surmultna, sneea, irriterade, bråkandes, lessa, uttråkade, urvattnade och allmänt deprimerade! Letar ni efter er plats i livet? Jag erbjuder er DET inom genren. Jag ger er möjligheten att (om än bara för en kort stund) visa alla äckligt lyckliga, normal-lyckliga eller kanske till och med olyckliga medmänniskor var skåpet ska stå! Här får ni dessutom en rutten och mysig gemenskap där ni kan sitta och kasta jästa plommon på varandra, samtala om hur vidrigt allt är eller bara allmänt meditera i tristess, elakheter och surmjöt.

Välkomna till SL-center.

Arbetsplatsen för dem som inte låter en gyllene sekund gå förbi utan att anstränga sig det yttersta att vara pure sur.

Fotoestet

Mitt fotoberoende är tillbaka. Jag och den lilla gula faran är på gång igen. Ständigt ihärdiga att följa vårt heliga mål, att fånga livet och att vem som helst visserligen kan fota, men att göra det med känsla och utan proffsutrustning är en konst ämnad för oss. (haha)

Jag kom fram till det när:

1. När jag fann mig själv liggandes på en en istäckt stenpir i storm, minusgrader, med vilda vågor omkring mig och med röd-blå fingrar fastfrysta på den lilla kameran, allt för att fånga vinterkänslan.

2. När jag genomfrusen efter strapats nummer 1 (se ovan) stannar upp och tänker “attans va estetiskt den där döda julgranen står lutad mot husväggen”, och sedan näst intill lägger mig på den (något) snötäkta marken för att få sjukaste vinkeln.

3. När jag hör mig själv svära irriterat och ångestfullt då jag insett att mitt minneskort är fullt då jag är på väg ut.

Time to say goodbye

Time to say goodbye. -- Con te partirò.
Paesi che non ho mai
veduto e vissuto con te,
adesso sì li vivrò.
Con te partirò
su navi per mari
che, io lo so,
no, no, non esistono più,
it’s time to say goodbye. -- con te io li vivrò.

hur vackert det än är, så kan jag inte säga hejdå, men jag kan säga tack

tack för allt.
du finns kvar.

Gott Nytt År

Framför fönstret, med armarna runt varandra, skumpa i handen, barnslig förväntan i blicken och ett hjärta som lyckligt och hoppfullt slår lite extra fort står vi där och räknar ner de sista sekunderna på ett jobbigt, hemskt, kämpigt, tufft men alldeles alldeles underbart 2007. Motgångar, framgångar, tårar, skålar, lyckorus, ångestmagont, stress, slappande och tolv månader av mitt liv blev nu historia. Plötsligt hör jag mig själv säga: vad är klockan? är det över nu? är det 2008?! Efter jubel, skålande, pussochkramande, mera fyrverkerier och telefonterror på överbelastade nät återkommer den där nyårsaftonsbesvikelsen. Eller besvikelse, och besvikelse, kanske snarare medveten förvåning av att ingenting kanske egentligen hände, precis som när man fyller år, man känner sig inte ett år äldre, men det är något i en som vill att något ska hända, kännas eller synas. Även om inget märkvärdigt och stort hände i samma ögonblick som visaren på klockan tickade över från 2007 till 2008, så blir mitt nyårslöfte att istället göra något av de nya chanser och möjligheter man får av ett nytt år. Likt mitt nyårslöfte inför 2007 (vilket blev det första jag någonsin hållit) ska jag göra 2008 till ett underbart år, till Mitt år.

Sen vill jag bara tillägga något som många andra redan gjort innan mig, 2008 är stockholmarnas år! Men eftersom jag ser mig som hälften från västkusten, så delar jag gärna med mig…