smygsmak av vårskriket!

Klockan är halv nio, och det är söndagsmorgon. Trots en lugn (men sen) lördagskväll är de två blå rätt grumliga, benen trötta och världen utanför täcket oförskämt kall. Mobilalarmet lyckas jag dock tysta ner rätt kvickt utan att det hinner väcka hela nejden och på säkert tredje, fjärde ringningen slänger jag ut ett ben. Jag plirar lite med ögonen, men får gnugga dem en extra gång, för vad är det som händer? Bakom gardinerna avformas fönstret i en något gulaktig, ljus, glimmande och underbar ton. Brinner det? Drömmer jag? Vad är klockan egentligen?? Det andra benen får fart och på ett kick har båda fötterna landat på golvet och jag står rätt (!!) rakt-upp-och-ner. Med ett nyfiket svanhopp (måttligt graciöst) är jag snart placerad närmare fönstret och lutandes över datorn rycker jag undan gardinerna - med ögonen nu rätt pigga och stora som Bambi. Varmt i hjärtat och studs i mungiporna - SOOOOOL! Utanför mitt fönster är våren här och jag kan höra änglakören. Med bultande vårhjärta blir jag snart varse om dagens planering och återkommer till verkligheten. Men det bästa av allt är att solen är med så långt! På väg ner till tåget tar jag ut allt till fullo när jag skuttandes till toner av sommarlasse börjar fundera på när uteserveringarna börjar dukas fram. Jag övertalar snabbt mig själv att förra årets rekord (första uteserverings-häng i feb/början på mars-nångång) ska slås! Tyvärr slås inte rekordet idag, för det enda jag ser av våren resten av dagen är hur solen sakta men säkert går till sömns genom fönstret till biblioteket, innan jag är klar därinne. Men även om det nu blir snöstorm imorgon, så har jag fått ett provsmak. Vittringen av uteserveringar, solbrillor, vårjacka, leggings, ballerinaskor, pastell, glass, rosé, kubb och majblommor ger mig förhoppningsvis kraften att tugga mig igenom tenta och vinter!