Allt fick sin förklaring, under lampan hos tandläkaren

inte nog med att det är mörkt, kallt och äckligt väder, idag har en av mina visdomständer bestämt sig för att göra ont. den första gjorde entré på högstadiet, och eftersom ingen fortfarande har kommit fram helt och fullt, har jag visdomstandsont-dagar med jämna mellanrum. senast jag var hos tandläkaren förra veckan, tyckte hon att de såg fint ut. jag muttrade lite surt (med hela munnen full av grejer) att de då inte gör något för att skynda på sin helvetesuppkomst. tandläkaren sa som vanligt att det var aaaalldeles naturligt. däremot påpekade hon att jag ändå hade lite tur, för jag har bara tre visdomständer. tre?!? jaa, på ena sidan finns ingen plats för någon tand, så det kommer ingen där heller. för en kort sekund kände jag mig både utomjordisk men också så där lite lagom speciell med mina tre visdomständer (istället för fyra), plötsligt tyckte jag mig se svar på alla världens problem, och på mina egna problem. självklart berodde allt på att jag nu fått bevisat att jag är lite konstig, för jag har ju bara tre visdomständer.. men innan jag hann planera omslaget på mina memoarer som förslagsvis kunde heta något i stil med "jag hade ju trots allt bara tre visdomständer", spräckte min kära tandläkaren min lilla bubbla när hon försäkrade mig om att detta också var aaalldeles normalt. vad vet jag, om jag vill tycka att mitt liv förändrades från och med denna dag, tänker jag nog göra det. och efter tandhygienistens fnittrande uttalande om att "jaa, visdomständer är egentligen helt onödiga, de går lätt sönder och måste dras ut" (med samma glitter i ögonen som ett barn som säger att han/hon kunde se pappas långa ben sticka ut under bordet när de lekte kurragömma), tänker jag nog njuta så länge jag sitter här med mina tre visdomständer.