Paket!

Ramlar hem efter skola, indiskt och södersväng, och vad möts jag av? Ett paket i lådan, till mig, vilken grej! Skalar upp en grape bläddrar i NVP och sedan kan jag inte hålla mig längre, trots att jag redan räknat ut vad paketet innehåller, eftersom jag beställt det alldeles själv... Ur den gulbruna giffypåsen skramlar jag ur tre nya, fina, glansiga, och alldeles alldeles underbara nya runda plastskivor med musik runt omkring. Har fyndat lite svensk pop/rock/indie på cdon.com. Prisa skivrean!

Säkert! Den o så söta, mysiga och egna Annika. Annika med hela folket som det blev i somras. Annika som trallar tills en hjärta trillar itu och sen ihop igen. Annika som får med sveriges underbaraste doldis Kjell Höglund på plattan, och önskar att hon vore han. Det är pling, plong, lite bas, trummor och så Annika. Annika som är o så rätt, lite smått emot allt men ändå så folkkär och perfekt. Annika som klarar sig själv, sjunger om bra grejer och är alldeles alldeles underbar.

Mando Diao. De sockersöta pojkarna något norr om stockholm, tillräckligt för att vara småstadskillar med skinnpaj och tindrande ögon men för lite åt skogen för att vi indietokiga stockholmare inte ska förstå vad de säger, istället är också de o så rätt. Grabbarna grus som är för mycket pop för att vara rock, för lite rock för att vara rock och för söta frillor och för mycket rock n´roll-häng på de små tajta cheap-monday-brallerna för att vara helt indie. Enligt mig. Pojkarna som är så inne i gemet att deras lilla cd-bok kan bestå av enbart pop-arty bilder och bara använda en 40% av bandnamnet på skivan. Mando Diao som rockar, poppar och indiehoppar. Mando Diao som kör så det ryker och hjärtat tryter. Mando Mando Mando. Mando Diao som gör vilken 40-åriga ensamstående mamma som helst till 14 och poppig igen.

Winnerbäck. Å denna gamla winnerbrall. Så arg, så överskattad, så stockholm fast ändå inte, så sommar men ändå vinter. Winnerbäck som gått från småtöntig lantis med Bob Hund-drömmar blandat av en dålig version av mjuk-kent till en hetare, rättare och argare Lundell, Ulf Lundell. Men ändå alltid denna gamle Winnerbäck. Winnerbäck som kan läsa mitt hjärta och sinne, beskriva, förklara och fullkomligt föreviga och precisera livet. Ingen kan rabbla och vända orden som han, ingen kan skära i hjärtat som han och ingen kan någonsin ta honom ifrån sin eWinner(liga)bäck! The one and only.

Nu ska jag vakna upp från min skivpsykos, då livet de sjunger om pågår just där utanför mitt fönster. Stormen drog precis i väg med en liten pippi som inte orkade knipa fast i de kala grenarna längre. Nu ska jag skrämma iväg min förkylning, kanske med lite mer grape kanske, sen bär det i väg på poweryoga.