visionen av abstraktionen, eller att bara försöka

Promenerade hem upp för backen i min älskade lilla sump till förort till utkant av stora staden. Lyssnade på en mycket fin kärlekssång av en mycket fin herre. Hans ord ilade igenom sinne, minne och hjärta. Hans röst svepte in den mörka och kalla januarikvällen i månens ljus. Jag var trött men benen gick lite av sig själv. Den magiska stämman av en birollsinnehavare i sångeriet svepte in mitt minne, sinne och hjärta i sammet, några små tårar gjorde synen grumlig och mina tankar blev poesi.