Solen fullständigt kanonskiner och jag är ledig. Så gott som. Tiden som varit har varit hård men stundtals så infernaliskt sjukt bra och lycklig. Tiden som komma skall är något oviss men inte bedrövlig. Och jaa solen skiner än. Glaset är halvtomt varvat med halvfullt. Livet är underbart och vi har tur med vädret. Ändå finner jag mig själv sittandes i skräddarställning mitt på golvet och den vita mattan lyssnandes på deppmusik - tänkandes på världens alla sorger. Varför gör man så? Varför gör jag så? Livet är mitt att förvalta och leva, ändå vill man skylla på annat och ibland bara ha någon annan som kan bestämma eller ordna åt en. Visst har jag ett par mörka moln kvar på min himmel och självfallet finns det många måsten kvar. Jag är hel men halv. Lugn men stressad. Uppe men nere.
Det är jag som ställer frågorna, men också hittar svaren. Var är variationen och var är lösningen?
Varför är jag här och inte där. Varför är det nu och inte då.
Varför gör jag livet så svårt?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
ÄLSKAR ditt nya "head"!!!!!! (säger man så?)
Skicka en kommentar