Bryt och bit - nu och alltid!

Bryt ihop, bit ihop och gå för i helskotta vidare. Eller inte. Låt tiden stanna men saker komma och gå. För det går inte att plötsligt lägga ner och logga ut, inget stannar och inget löser sig. Oftast. Fast ibland vill man just bara försvinna, vrida tillbaka eller fram klockan. Allt krånglar och inget går som man vill, andetagen är ansträngda och benen tunga. Det är ju också typiskt att tiden är en av de saker som man inte kan rubba eller stubba. Jag försöker att jobba med den tickande tiden, men dessvärre verkar vi ha olika tidsuppfattningar och fart vilket resulterar att vi skrider i otakt. Det slutar ofta i gråt. Men tillslut så löser det sig ändå, på något sätt. Bryter och biter man tillräckligt så tror jag att det går. Att klockan knuffar en på rätt spår igen. Det måste vara så. Jag tror på tiden, och hoppas att den tror på mig